Coronavirus/SARS

Coronavirus är stora, höljeförsedda RNA-virus som förökar sig på ett sådant sätt att genetisk rekombination är vanligt förekommande, med stor genetisk variabilitet som följd. 

Coronavirus är främst förknippade med luftvägsinfektioner, och är vid sidan av rhinovirus våra viktigaste förkylningsvirus. Epidemisk spridning sker ofta i tvåårscykler, och incidenstoppen inträffar vanligen under vårvintern. De kliniska symtomen är normalt begränsade till en måttlig rhinit, men djupare luftvägsinfektioner som bronkit, pleurit och pneumonit är vanligt förekommande under utbrott. Coronavirus kan även orsaka gastrointestinala besvär, ibland med blodtillblandade diarréer hos spädbarn.

Bilden av human coronavirusinfektion förändrades i ett slag i och med utbrottet av SARS (Severe Acute Respiratory syndrome) som upptäcktes 2002. Utgående från exotiska djur, som tex sibetkatt av mungosläktet, som användes som födoämnen i södra Kina tog viruset klivet från zoonos till human infektion. Tusentals fall med spridning över stora delar av världen finns dokumenterade under år 2003. Smitta (troligen via droppar) har skett till närstående, till vårdpersonal, i flygplan samt i viruslaboratorier. Efter en inkubationstid på 2-8 dagar sker ett influensa-liknande insjuknande med feber, myalgi och huvudvärk (viremifas) som följs av torrhosta och ibland snabbt sjunkande syremättnad under andra sjukdomsveckan. Diarrer är vanliga vid svår infektion. Dödligheten anges till ca 10 %. För närvarande verkar epidemin ha ebbat ut, men enstaka utbrott har under 2004 rapporterats från Kina.

Diagnostik:

Vårt multiplexa PCR-system för luftvägsvirus inkluderar de vanligaste coronavirustyperna, NL63, OC43 och 229E. Serologiska metoder finns att tillgå, men diagnostik bedrivs i praktiken endast i undantagsfall, t.ex. vid enteriska utbrott. SARS-diagnostik (PCR) finns tillgänglig.