Hepatit A  
        

Hepatit A är ett picornavirus, som utgör ett eget genus, hepatovirus, även om det är nära besläktat med enterovirus. Viruset saknar hölje. Hepatit A förekommer endast i en serotyp, men gensekvensbestämning har påvisat en viss stamvariation.

Klinik:

Smittan sker fekalt-oralt och infektionen är i våra dagar vanligt förekommande endast i länder med låg hygienisk standard. Efter 3-6 veckors inkubationstid sker ett akut insjuknande med hög feber, myalgi, huvudvärk och illamående. Debut av ikterus sker gradvis under den följande veckan och märks ofta först av omgivningen. Transaminasstegringen kan bli mycket uttalad och en markant trötthet och aptitlöshet kan sitta i länge. Liksom vid polioinfektion är förloppet mildare och ofta subkliniskt hos små barn, medan äldre personer drabbas hårdare. Komplikationer är sällsynta, men dödsfall i leversvikt har beskrivits hos någon promille av patienterna.
 

Diagnostik:

Ett enstaka serumprov räcker oftast för att skilja mellan hepatit A, B och C. Hepatit A diagnostiseras genom påvisande av specifika IgM-antikroppar under akutskedet.

Behandling och prevention:

Hepatit A kan förebyggas genom injektion av gammaglobulin före resor till endemiska länder, dvs söder eller öster om Medelhavet.  Ett bättre skydd ger dock ett avdödat vaccin, som rekommenderas till alla som exponeras vid upprepade tillfällen. För övrigt tillråds försiktighet i tropiska länder med intag av vatten och icke tillagad mat som sallader och glass. Antiviral behandling saknas.