Parvovirus (Femte sjukan) 
                     

Parvovirus är, som namnet anger, mycket litet och består bara av tre kapsidproteiner och enkelsträngat DNA. Frånvaron av enzymer och andra funktionella proteiner gör att viruset är totalt beroende av värdcellens funktion. Parvovirus kan odlas bl.a. på stamceller från benmärg och viruset kräver delande celler för sin replikation. Latent infektion kan etableras genom integrering i värdcellens genom.

Klinik:

Parvovirus B19 orsakar barnsjukdomen Erytema infectiosum, eller femte sjukan, som vanligast förkommer på våren. Efter 1-2 veckors inkubationstid utvecklas ett intensivt rött makulopapulöst utslag som är mest uttalat i ansiktet  och på armar och bål, och som ibland föregås av lättare ÖLI-symptom.  Hos patienter med kronisk hemolytisk anemi kan parvovirusinfektion ge en ibland livshotande aplastisk kris. Vidare har persisterande anemi hos immunsupprimerade patienter relaterats till aktiv infektion. Parvovirus kan under graviditet leda till spontanabort hos uppskattningsvis 15% av primärinfekterade som följd av svår anemi hos fostret (hydrops fetalis). Misstankar om virusinduktion av andra typer av fosterskador (skelett, muskler och lever) har kunnat bekräftas i enstaka fall.  

Diagnostik:

PCR-diagnostik av parvovirus tillämpas på blodprover,benmärg och används främst då behandling övervägs, t.ex. vid anemiska kriser hos immunsupprimerade. Med hjälp av t.ex. immunfluoroscens kan specifika IgM- och IgG-antikroppar påvisas, vilket har blivit ett viktigt redskap vid utredningar av anemier och spontanaborter. Vid lokala utbrott av Erythema infectiosum inom daghem är det av värde att kunna konfirmera diagnosen hos enstaka fall.

Behandling och prevention:

Infektionen är mycket spridd och prevention förefaller väsentlig endast för gravida och immunsupprimerade. Varken antiviral behandling eller vaccin finns tillgängliga, men koncentrerade preparationer av IgG-antikroppar har använts med framgång vid svårare manifestationer av parvovirusinfektion.