Respiratory Syncytial Virus (RSV) 

Virologi:

Detta höljeförsedda RNA-virus inom paramyxovirusfamiljen har, som namnet anger, luftvägarnas epitelceller som målcell. Två antigena subtyper förekommer, A och B. En märklig egenskap hos RSV är att genomgången infektion ej ger skydd mot nya infektioner. Istället kan upprepad infektion i vissa fall ge en allvarligare sjukdomsbild. Detta har man försökt förklara med att virus kan använda antikroppar riktade mot sig till sin egen fördel, tex för att underlätta inträdet i nya celler. En annan trolig bidragande orsak är att ett stort antal genotyper demonstrerats inom både RSV grupp A och B.

Klinik:

RSV är den vanligaste orsaken till pneumonit hos barn <2 år. De flesta fall inträffar under vintermånaderna december-mars, och oftast i form av långdragna utbrott. Viruset överförs med droppsmitta, och efter 4-6 dagars inkubationstid debuterar en luftvägsinfektion, ofta i form av rhinit, som snabbt sprider sig till de nedre luftvägarna. Epitelet förstörs, en bronkiolit utvecklas och hypoxi är vanligt. Ofta förekommer en svår tachypné som tröttar barnet. Respiratorvård kan ibland krävas vid vård av drabbade spädbarn, även utan bakteriella komplikationer. Otit är en vanlig följdsjukdom till RSV-infektion. På senare tid har uppmärksammats att även äldre kan drabbas av RSV-pneumonit. Nosokomiala utbrott har beskrivits både bland spädbarn och åldrade patienter.

Diagnostik:

RSV påvisas lätt i nasofarynxsekret med PCR teknik (ingår i vårt multiplexa luftvägsblock). För serologi används IgM-bestämning eller KB, men utfallet kan vara osäkert på små barn.

Behandling och prevention:

Symtomatisk behandling mot sekretstagnation och hypoxi är essentiell. Ribavirin hämmar troligen bildningen av viralt budbärar-RNA och har klinisk effekt mot RSV-infektion. Medlet tillförs genom inhalation, t.ex. via luftfuktare kopplad till respirator, och kan då vara livräddande vid svår pneumonit. Vidare är flera nya läkemedel mot RSV  under klinisk prövning. Försök till vaccination har endast förvärrat symtomen, analogt med det faktum att reinfektion kan ge allvarligare sjukdom än primärinfektion. Fungerande immunprofylax finns dock tillgänglig bestående av tillförsel av monoklonala antikroppar riktade mot fusionsproteinet. En målgrupp för sådan behandling är tex organtransplanterade barn.