Rhinovirus
Virologi:
Rhinovirus eller förkylningsvirus ingår tillsammans med enterovirus i familjen picornaviridae, vilka som namnet anger är små (pico) RNA-virus, som saknar hölje. Viruset tillväxer bäst i näsans något kallare temperatur (33oC) Nedkylning av kroppen kan därför mycket väl vara en riskfaktor för förkylning vilket dock är ett gammalt tvisteämne. Ett hundratal serotyper har beskrivits, och i genomsnitt drabbas vi sannolikt av en eller ett par infektioner årligen med rhinovirus.
Klinik:
Rhinovirus utgör en av våra vanligaste infektioner. Överföring sker säsongsvis under både höst och vår genom dropp- eller kontaktsmitta. Efter 2-4 dagars inkubationstid ger viruset en lokal rinit med snuva, ofta i kombination med faryngit och hosta, med endast måttliga allmänsymtom som feber och sjukdomskänsla. Komplikationer är ovanliga, men bakteriell otit och sinuit kan förkomma. Ett växande intresse har knutits till rhinovirus som möjlig triggerfaktor till kronisk bronkit och andra nedre luftvägsbesvär.
Diagnostik:
Ingår i vårt luftvägsblock (PCR)
Behandling och prevention:
Inget läkemedel finns registrerat, men profylaxförsök har utförts med interferon i nässpray. Den stora sjukfrånvaron som rhinovirus orsakar på arbetsplatser gör att ett starkt kommersiellt intresse finns för utveckling av antiviral terapi. Tillsvidare får vi hålla till godo med att undvika smitta genom att inte vara för nära nysande personer, och genom att tillämpa god handhygien i förkylningstider.