Tick-Borne Encephalithis (TBE)

TBE-virus är ett insektsburet virus och tillhör därmed funktionellt gruppen arbo- (arthropod-borne) virus. Virusfamiljens namn är flaviviridae där tex gula febern-virus samt denguevirus ingår. Närmaste släktingar är en grupp av lokalt förekommande myggburna encefalitvirus som tex japansk B-encefalitvirus eller St Louis-encefalitvirus, och liksom dessa är TBE ett höljeförsett RNA-virus. Viruset infekterar naturligt en rad vilda djur och fåglar, och överföring till människa sker via fästingen som vektor. Viruset kan ej smitta vidare från människa till människa. Förekomsten av TBE varierar geografiskt, med högst prevalens på ostkusten i vårt land. Vissa öar i Mälaren samt i Ålands skärgård är speciellt drabbade. En spridning västerut till Vätter- och Vänerregionerna har rapporterats under senare år. Vidare är TBE vanligt förekommande i de baltiska staterna samt i Centraleuropa, och en elakartad variant kan drabba resenärer i södra Ryssland.

Klinik:

TBE har ett tydligt bifasiskt förlopp. En vecka efter bett av infekterad fästing utvecklas ett febertillstånd med värk i huvud och muskler som kan misstas för en banal viros eller en lättare septikemi. Efter ett fritt intervall på några dagar till en vecka vidtar sedan meningoencefalitsymtom, ofta med ataxi och övergående spinalnervsparalys eller i allvarligare fall med kraftig medvetandesänkning där enstaka dödsfall förekommer. Efter utvecklad TBE-encefalit kan patienten behöva en långvarig konvalescensfas innan återhämtning från neuropsykiatriska resttillstånd sker. Kognitiva funktioner är speciellt drabbade, men även ataxi och dysfasi kan kvarstå. Något vanligare är ett mildare förlopp där meningitbilden dominerar över encefaliten, och prognosen är då i regel god med möjlighet till fullständig utläkning.

Diagnostik:

Den typiska kliniken brukar ge diagnostisk vägledning när encefalitfasen utvecklas. Redan under första skovet av det bifasiska förloppet kan IgM-antikroppar mot TBE påvisas, och IgG-analys av parade sera konfirmerar diagnosen. 

Behandling och prevention:

Fästingbett i TBE-endemiska områden bör undvikas, t.ex. genom lämplig klädsel. Om expositionsrisk inträffar ofta, som hos orienterare eller skogsarbetare, rekommenderas vaccinering med avdödat vaccin, vilket har god skyddseffekt. Antiviral behandling saknas.